Grupperna

Grupp A:
Charlie Chaplin
Kimbo Slice
Ambrose Burnside
Che Guevara

Grupp B:
Fjodor Dostojevski
George Carlin
Francis Ford Coppola
Tom Selleck

Grupp C:
Friedrich Nietzsche
Freddie Mercury
Charles Darwin
Karl Marx

Grupp D:
Rudi Völler
Rikard Palm
Clint Eastwood
Henrik Zetterberg

Grupp E:
Samuel L Jackson
George Harrison
Staffan Lindeborg
Emil Kåberg

Grupp F:
Brad Pitt
Al Pacino
Josef Stalin
Friedrich Engels

Grupp G:
Errol Flynn
Burt Reynolds
Ernest Hemingway
ZZ-Top

Grupp H:
Olof Mellberg
Alexi Lalas
Chuck Norris
Sverker Olofsson

Presentation av deltagare del 32: Errol Flynn

Errol Flynn körde en less-is-more-mustasch. Det är inte många som klarar av att naila en sådan, men Errol Flynn var definitivt en av dem som kunde. Inspirerad av hans mustasch blir också denna presentationen sparsmakad. Det har absolut ingenting att göra med att jag inte har en encyclopedisk kunskap om skådespelare som breakade på 30-talet.

Presentation av deltagare del 31: Kimbo Slice

Tänk dig att den här biten kommer rusande mot dig inne i UFC-ringen, med avsikten att mosa dig ur matchen. Ganska skrämmande tanke va? Försök då att föreställa dig att han kommer rusande mot dig utan det där solida skägget. Nu var det inte längre lika skrämmande va? Det var i och för sig fortfarande skrämmande, men skägget tar hans farliga utstrålning och ökar den ytterligare några nivåer.

Presentation av deltagare del 30: Friedrich Nietzsche

Som visats tidigare på den här bloggen så var det inte helt ovanligt att tyska 1800-talsfilosofer odlade rediga skägg/mustascher. Nietzsche var i det avseendet inget undantag. Han skrev svårtillgängliga böcker där begreppet übermensch möjligen inspirerades av hans egna mustasch som egentligen var ett steg längre i evolutionen än den mänskliga mustaschen. Nietzsches mustasch behövdes inte utvecklas mer. Den var evolutionens slutstation.

Presentation av deltagare del 29: Brad Pitt

Har man i åratal varit en given sexsymbol och en framgångsrik skådespelare, som med Tyler Durden gjort en av de coolaste rollerna någonsin, så är det inte så konstigt att man får ett avslappnat who-gives-a-shit-självförtroende. Får man det så tittar man inte på rakhyveln, sätter på sig en bohemhatt och bara låter skägget bli som det blir. Kanske tänkte han på den replik han nailade som Tyler Durden i Fight Club: Let the chips fall where they may.

Presentation av deltagare del 28: Friedrich Engels

Friedrich Engels hade, liksom sin parhäst Marx, ett skägg värdigt en tysk filsosof på 1800-talet. More is more, så att säga. Engels tog verkligen i allt vad han pallade. Här skulle inte någon jävla kapitalist profitera på hans skäggväxt. Fuck it. Låt det växa. Man undrar om Engels ens kunde nå in till sin mun vid de tillfällen då han behövde den. Förmodligen var han tvungen att injicera sina bratwurst (Det är väl så det fungerar när man inte kan äta och behöver näring?) och endast låta näsan sköta andningen. Men det var det nog värt för att förändra världen.

Presentation av deltagare, del 27: Staffan Lindeborg

Alla sportnördar vet vilken viktig funktion kommentatorn har när det kommer till sport på teve, eller som jag vill kalla det: passivt idrottande. Staffan Lindeborg är placerad på den här planeten, i den här världsdelen, i det här landet, för att maximera våra idrottsupplevelser. Och han gör det jävligt bra. Han är kanske inte den mest kunniga i de sporter han kommenterar, vilket visas med all önkvärd tydlighet när han kommenterar fotboll tillsammans med Glenn Strömberg och ständigt rättas av den världsvane göteborgaren. Men det är för stämningen Lindeborg är placerad i kommentatorshytten. Där sitter han med en sportröst som har kommit så långt det bara är möjligt att komma i evolutionen. Hans mustasch är förmodligen ett instrument som rösten måste passera genom och filtreras i, innan den slutligen når ut till den stora allmänhetens nöje. Hans mustasch är en typisk trivselmustasch, och den tillsammans med hans sympatiska utstrålning och engagemang för sporten gör att han är den ultimata svärfadern.

Presentation av deltagare del 26: ZZ Top

Jag törs lova att de flesta associerar ZZ Top med "de där två gubbarna med monsterskäggen". Även ifall de inte använder sig av terminologin "monsterskägg" så är innebörden densamma. ZZ Top är först och främst förknippade för sina stora skägg. Som man ser på bilden så innehåller bandet dock en tredje medlem, med det ironiska namnet Frank Beard, som är skägglös. Resultatet av det är naturligtvis att han är bortglömd av den stora massan, totalt utknuffad i mörkret av frontmännens ärehungriga skägg. Två skägg blir ett i denna tävling, där jag inte bryr mig om att googla fram deras namn.

Presentation av deltagare del 25: Al Pacino (Serpico)

När jag snubblade över en bild på Al Pacinos skägg i filmen Serpico så undrade jag varför jag inte sett den filmen. När man ser på skägget så fylls man av en insikt att man måste se filmen. Al Pacino rankas ständigt som en av filmhistoriens största. När man ser det här skägget förstår man varför.

Presentation av deltagare del 24: Ambrose Burnside

Han var en amerikansk general eller något sånt. Det spelar ingen roll. Allt som spelar roll med honom är att Sideburn (polisong) är döpt efter honom. Det räcker och blir över.

Presentation av deltagare del 23: George Harrison

För den som inte vet så var George Harrison gitarrist i Beatles. För den som vet så var George Harrison gitarrist i Beatles. Vad jag försöker säga är att George Harrison var gitarrist i Beatles. Vad jag säger är att George Harrison var gitarrist i Beatles. Alltså: George Harrison var gitarrist i Beatles. Men har var så mycket mer än så. Han var en hejare på att odla hår i ansiktet.
Förutom en talang för att odla Lasse Åberg-mustasch så hade han även en talang för att odla skägg. Guru-skägg, eller också kallat meditations-skägg. Han hjälpte också till att finansiera Monty Python-filmen Life of Brian (ett beslut som förmodligen kom till efter att ha strykit sig några gånger i mustaschen eller skägget).

Presentation av deltagare del 22: Henrik Zetterberg

Han är en fantastisk ishockeyspelare, med ett fantastiskt skägg. Med tanke på att hans färdigheter på isen är lika stora som hans färdigheter vad gäller odling av slutspelsskägg så är det inte konstigt att Detroit varje år går långt i Stanley Cup.

Presentation av deltagare del 21: Josef Stalin

När det gäller konstverk så är jag av den uppfattningen att de bör bedömas åtskilda från sina skapare. Det är naturligtvis svårt i praktiken, man får sina favoritband vars låtar man redan på förhand vill tycka om. Sen finns det band man av olika anledningar inte vill släppa in, trots att de då och då kanske knackar på dörren med en helt okej låt. Det är med andra ord okej att uppskatta oljemålningar av Hitler, 60-tals-pop av Charles Manson eller Josef Stalins mustasch. När det kommer till mustascher så kan man använda den makten till att göra gott, som Sverker Olofsson, eller göra något ondskefullt...som Stalin. Eller för att citera den store tänkaren Peter Griffin "With great mustache comes great responsibility". Josef Stalins mustasch förknippas med arbetsläger, massavrättningar, och ett styre med järnhand. Vilket är synd på en mustasch som skulle kunna användas till så mycket bättre.

Presentation av deltagare del 20: Karl Marx

Utan Karl Marx skulle vi kanske inte ha betald semester, Bamse, eller Rage Against the Machine. Utan sitt väl tilltagna skägg skulle Karl Marx förmodligen aldrig kunna ha banat väg för arbetarrörelsens frammarsch, dunderhonung eller Know your enemy. Tillsammans med sin parhäst Friedrich Engels satte han en skäggestetik som många vänsterinriktade aktivister och politiker - oavsett om de vore Vietnam-demonstranter eller ciggarrökande despoter från Kuba - senare skulle följa. Detta vore kanske något för den slätrakade vänsterpartisten Lars Ohly att uppmärksamma inför valet nästa år.

Presentation av deltagare del 19: Che Guevara

Med en rufsig kalufs, basker och ett revolutionsskägg var Che Guevara en av Fidel Castros viktigaste pjäser när han tog över makten på Kuba. Men framförallt är det som motiv till t-shirtar, nycklelringar, väskor och diverse andra produkter som Che är känd för. Det kan tyckas ironiskt att en man som hatade konsumtionssamhället så starkt blir hyllad som en produkt av miljontals fans över världen, men likafullt är det helt logiskt att folk vill ha hans ovårdade, spretiga och vansinnigt coola skägg "på sig". Med det vill dem ju föra över coolheten i hans skägg över på sig själva. Vilket naturligtvis är ett fåfängt försök.

Presentation av deltagare del 18: Sverker Olofsson

I konsumentupplysningsprogrammet Plus har Sverker Olofsson i många år ställt företagsrepresentanter till svars för deras knep att blåsa oss konsumenter. Han har stått på de svagas sida. Men han har inte stått ensam, han har ju tryggt kunnat luta sig mot den konflikt-mustasch han sedan länge låtit vara bosatt under näsan. Med sin konflikt-mustasch har han inte väjt för någon eller något. Däremot väjer de flesta andra för Sverkers mustasch. Han är förmodligen den enda personen i Sverige som kan gå in på ett hamburgerhak och få en hamburgare som den ser ut på menybilden. Antagligen kan han också reklamera prylar utan ens behöva förklara felet. Naturligtvis har hans tv-program hjälpt honom mycket i det avseendet. Naturligtvis har hans mustasch hjälpt honom ännu mer.

Presentation av deltagare del 17: Francis Ford Coppola

Det är inte ett uttryck för personlig smak när man säger att de två första Gudfadern-filmerna är fantastiska. Det är snarare ett uttryck för kunskap. För precis som att jorden är rund, och att många dansband har en fetisch på bokstaven z, så är de två första Gudfadern-filmerna helt fantastiska. Ett annat faktum är att regissören bakom filmerna, Francis Ford Coppola, har ett helt fantastiskt skägg. Om han inte hade haft det så hade filmhistorien antagligen sett helt annorlunda ut idag. Kanske hade vi aldrig hört talats om Al Pacino eller Robert De Niro om inte Francis Ford Coppolas talang för att odla skägg varit så stor. Med sitt skägg har han även regisserat filmer som Apocalypse now och Bram Stoker´s Dracula. Så attä.

Presentation av deltagarna del 16: Clint Eastwood

Clintan är inte bara en fantastisk skådespelare som ensam kan bära upp filmer (Gran Torino), han har också, i sina mer klassiska filmer, ofta ett värdigt skägg som lyfter filmer som Den gode, den onde, den fule, För en handfull dollar och (den för mig nyligen sedda) Mannen med oxpiskan. Clintan visar prov på hur man på ett snyggt spagetti-western-sätt kan komplettera sitt skägg med cowboyhatt, poncho och en ishård blick som inte väjer för någon.

Presentation av deltagarna del 15: Emil Kåberg

Emil Kåberg tillhör knappast skaran av de bästa hockeyspelare som skrinnat ut på svenska rinkar. Däremot kommer tillhör han av skaran av de hockeyspelare med bästa skägg som skrinnat ut på svenska rinkar. Vilket, när man tänker efter, är betydligt större. I Färjestad har han en roll som går ut på att skrämma, tackla och vinna puck av motståndarna med hjälp av sitt massiva massmördar-skägg.

Presentation av deltagarna del 14: Burt Reynolds

När vi är inne på testosteronfyllda mustascher så känns det naturligt att näste man till rakning, nej förlåt, absolut inte till rakning, hm...att Burt Reynolds är nästa man till att presenteras. I hans alfahanemustasch allena finns det mer testosteron än i hela kroppen på en vanlig dödlig man. Han har varit med i över 90 filmer, i vilka han har alternerat med att vara helskäggig, mustaschprydd och, tyvärr, renrakad. Men det är mustaschen han är mest känd för, och det är med den han går in i tävlingen. Av bilden att döma så är Burt Reynolds en man som vet hur man bör klä sig för att lyfta fram en mustasch på bästa sätt.

Presentation av deltagarna del 13: Tom Selleck

I serien Magnum så löste deckaren Thomas Magnum (Tom Selleck) diverse fall med hjälp av hawaii-skjortor och en testosteronladdad mustasch. För många personer är det Tom Selleck som först träder in i huvudet när de tänker på mustascher, något genomsnittspersonen gör i 40 minuter dagligen. Detta gör att väldigt många personer tänker på Tom Selleck varje dag, något som talar för hans chanser i mästerskapet.

Presentation av deltagarna del 12: Chuck Norris

Internet fylls upp av framförallt tre saker: porr, bloggar och "fakta" om Chuck Norris. Det sägs bland annat att Chuck Norris skägg kan stoppa kulor, att han inte har någon klocka för att han själv bestämmer vad tiden ska vara, samt att Stålmannen har en Chuck Norris-pyjamas.
För den ironiska generationen har Chuck Norris blivit kultförklarad, vilket kan bero på att hans filmer är usla på ett väldigt underhållande sätt, och att han verkligen inte ser ut som en actionhjälte. Chuck Norris ser snarare ut att kunna vara pappa till en kompis man hade kunnat växa upp med. Med sitt röda snickarskägg så blir det därför en visuell chock när han hoppsparkar igenom en bilruta. Chocken blir så stark att man bara måste skratta, för det finns inget annat sätt att reagera på situationen. Chuck Norris skägg kan stoppa kulor, men kan det vinna den här tävlingen? Det återstår att se.

Presentation av deltagarna del 11: Olof Mellberg

Olof Mellbergs skägg gör honom inte bara till en bättre fotbollsspelare, den verkar även vara ett kommunikationsverktyg för honom. Om man ser honom bli intervjuad så märker man hur han får fram sina ord genom att stryka och dra i sitt skägg. Hurvuvida Mellbergs första ord kom samtidigt med hans första skäggstrån vet jag ej, men det skulle inte förvåna mig. Inte det minsta.

Presentation av deltagarna del 10: Charlie Chaplin

Det fanns en tid då den så kallade tandborstmustaschen var rätt populär. Sedan kom Hitler, och precis som att namnet Adolf störtdykt i popularitet efter nazistledarens härjningar så har även tandbortsmustachen kommit att gå samma öde till mötes. Vilket är förbaskat synd. Tyvärr associeras inte mustaschen lika mycket med Charlie Chaplin, som ju bar den innan Hitler. Vilket också det är förbaskat synd. Det sägs att Chaplin en gång var med i en Chaplin-lookalike-tävling och kom trea. Om Hitler ställde upp i samma tävling förtäljer inte historien.

Presentation av deltagarna del 9: Rikard Palm

Det är ett tecken på att Sverige har sina problem när upprörda folk ringer in till en tv-kanal och beklagar sig över att programledaren har skaffat mustasch. Det är ett symptom på psykisk obalans när man tar ett sådant steg för att beklaga sig över hur någon väljer att se ut. Speciellt när hans eget beslut är så bra, som i fallet med Rikard Palm. Efter en tittarstorm kände han sig tvingad att raka av sig sin litauisk-elektriker-med-fyra-barn-och-ett-glatt-humör- mustasch. Något han naturligtvis inte borde ha gjort.

Presentation av deltagarna del 8: George Carlin

Precis som The Beatles förvandlades till ett fantastiskt band när de lät sina skägg växa (något jag kommer in på senare) så förvandlades den amerikanske komikern (i mitt tycke den bäste standup-komikern världen skådat) George Carlin, när han introducerade sitt skägg till världen, från en vanlig underhållare till en totalt orädd komiker som sparkade in många dörrar och på ett humoristiskt, poetiskt och filosofiskt vis berättade för världen hur förstörd den var. Bilden är tagen från 1972, då han blev arresterad för att ha sagt obscena saker från scenen. Eller så ville polisen bara föreviga ett riktigt snyggt fuck you-skägg.

Presentation av deltagarna del 7: Samuel L Jackson

Quentin Tarantino gör coola filmer. Den coolaste är Pulp Fiction. I den gör Samuel L Jackson, som Jules, den coolaste karaktären. Till stor hjälp har han sitt coola bad-motherfucker-skägg, som naturligtvis är det coolaste skägget i hela filmen.

Presentation av deltagarna del 6: Charles Darwin

Mannen bakom evolutionsteorin hade också ett synnerligen välutvecklat skägg. Många tar just Darwins utvecklingslära som ett bevis på att Gud inte existerar, medan andra tar hans skägg som bevis för att Gud faktiskt existerar. Hur, säger de, skulle ett sådant magnifikt skägg kunna existera utan en gudomlig skapare. Oavsett om man tror att Darwins skägg är ett resultat av Guds skaparförmåga eller en utveckling av att de starkaste skäggen överlever, så måste man medge att skägget var ett stort bidrag till mänskligheten.

Presentation av deltagarna del 5: Alexi Lalas

Sommaren 1994 var det tänkt att fotbollen skulle etableras på allvar i USA med hjälp av fotbolls-VM på hemmaplan och Alexi Lalas bockskägg. Fotbollen är fortfarande långt efter sporter som baseball, basket och amerikansk-fotboll i popularitet, men det är knappast något Alexi Lalas skägg får ta på sig, det gjorde sitt jobb mer än väl.

Presentation av deltagarna del 4: Fjodor Dostojevskij

Med tunga böcker om existentiella frågor, ångest och karaktärer som babblar i all oändlighet så har Dostojevskij lämnat djupa fotavtryck i litteraturhistorien. Fotot på Dostojevskijs skägg avslöjar att han har saker att berätta. Stora saker.

Presentation av deltagarna del 3: Rudi Völler

Det finns inte - och har aldrig funnits - någon som ser mer tysk ut än Rudi Völler. Betvivlar du det så kan du ju själv försöka leta upp någon, men det skulle vara ett evighetslångt sökande efter någon som varken existerar, eller har existerat. Rudi Völlers mustasch är ett statement, den säger "ja, jag är tysk och jag skäms inte det minsta för det". Den säger också VM-guld då den ledde Rudi, och dåvarande Västtyskland, till VM-guld i fotboll 1990. Hur långt mustaschen leder Rudi Völler i detta mästerskap återstår att se.

Presentation av deltagarna del 2: Ernest Hemingway

Ernest Hemingway var en av 1900-talets litterära giganter. Han tilldelades Nobelpriset 1954, har skrivit böcker som Och solen har sin gång, Den gamle och havet och Klockan klämtar för dig. Hemingways minimalistiska berättarstil har inspirerat och fortsätter inspirera horder av författare. Hur många människor skägget har inspirerat låter jag vara osagt, men antagligen är det mångdubbelt fler.

Presentation av deltagarna del 1: Freddie Mercury

Folk kan delas in i två läger; de som anser att Freddie Mercury framförallt hade en fantastisk sångröst, och de som anser att Freddie Mercury framförallt hade en fantastisk mustasch. Freddie Mercury föddes 1946 och dog 1991. Däremellan hann han med att bilda Queen, skriva rock-klassiker som Bohemian Rhapsody och We are the champions, och inte minst (snarare mest) odla en episk mustasch. Tyvärr ryckte AIDS bort en briljant mustasch ifrån våran planet alldeles för tidigt. Men i våra hjärtan lever fortfarande Freddie Mercurys mustasch. Där värmer den oss när vi fryser.

VM i ansiktsbehåring!

Det har blivit dags för en extremt inofficiell version av ett världsmästerskap, nämligen VM i ansiktsbehåring. Den kommer utspela sig på min blogg! De tävlande vet inte om sin medverkan i mästerskapet, då de antingen är döda eller inte läser min blogg. Jag har fiskat upp 32 kända personer ur en ocean av skägg och mustascher, så av utrymmesskäl, och glömska, så kommer det säkert att saknas många värdiga skägg i mästerskapet. De 32 deltagarna lottas in i grupper; åtta grupper med fyra deltagare i varje grupp. De två bästa från varje grupp går sedan vidare till utslagsfasen, där åttondelsfinal, kvartsfinal, semifinal och final avverkas för att få fram en vinnare. En match avgörs genom att oberoende domare får avlägga en röst på den ansiktsbehåring de anser vara mest värdigt en vinst. Fyra domare gör att det finns fyra röster att tävla om. Två röster åt vardera hållet ger alltså ett oavgjort resultat. Vid utslagsfasen så kommer ett oavgjort resultat att resultera i att en femte domare tas in för utslagsrösten. I egenskap av tävlingsgeneral kommer jag inte ha något inflytande över matchresultaten. Innan grupperna lottas och tävlandet kan sparkas igång så kommer jag, lite kort, presentera de ofrivilliga deltagarna.

Stressad i Stockholm

Jag spenderade nyligen en dag i Stockholm. Grejen med den staden är att den stressar mig något oerhört. Jag gick omkring med ett monopol-bräde och försökte orientera mig. Försökte undvika gator som Narvavägen, Vasagatan och Karlavägen. Men till slut var jag där, på den dyraste platsen av dem alla. Norrmalmstorg. Jag hann aldrig se om det fanns något hotell där, för jag sprang därifrån så fort jag bara kunde. Jag ville inte riskera att någon hotellägare skulle kunna ta mig på bar gärning och kräva de 40 000, eller vad det nu kostar att gå på ett hotellbebyggt Norrmalmstorg. Jag lyckades komma undan böteslappen. Däremot lyckades jag inte hitta GÅ. Jag letade och letade, men ingen GÅ fanns att finna. Så jag åkte därifrån, lättad men ändå lite besviken över att inte ha fått köpt en enda gata.