Presentation av deltagare del 30: Friedrich Nietzsche

Som visats tidigare på den här bloggen så var det inte helt ovanligt att tyska 1800-talsfilosofer odlade rediga skägg/mustascher. Nietzsche var i det avseendet inget undantag. Han skrev svårtillgängliga böcker där begreppet übermensch möjligen inspirerades av hans egna mustasch som egentligen var ett steg längre i evolutionen än den mänskliga mustaschen. Nietzsches mustasch behövdes inte utvecklas mer. Den var evolutionens slutstation.

Presentation av deltagare del 29: Brad Pitt

Har man i åratal varit en given sexsymbol och en framgångsrik skådespelare, som med Tyler Durden gjort en av de coolaste rollerna någonsin, så är det inte så konstigt att man får ett avslappnat who-gives-a-shit-självförtroende. Får man det så tittar man inte på rakhyveln, sätter på sig en bohemhatt och bara låter skägget bli som det blir. Kanske tänkte han på den replik han nailade som Tyler Durden i Fight Club: Let the chips fall where they may.

Presentation av deltagare del 28: Friedrich Engels

Friedrich Engels hade, liksom sin parhäst Marx, ett skägg värdigt en tysk filsosof på 1800-talet. More is more, så att säga. Engels tog verkligen i allt vad han pallade. Här skulle inte någon jävla kapitalist profitera på hans skäggväxt. Fuck it. Låt det växa. Man undrar om Engels ens kunde nå in till sin mun vid de tillfällen då han behövde den. Förmodligen var han tvungen att injicera sina bratwurst (Det är väl så det fungerar när man inte kan äta och behöver näring?) och endast låta näsan sköta andningen. Men det var det nog värt för att förändra världen.

Presentation av deltagare, del 27: Staffan Lindeborg

Alla sportnördar vet vilken viktig funktion kommentatorn har när det kommer till sport på teve, eller som jag vill kalla det: passivt idrottande. Staffan Lindeborg är placerad på den här planeten, i den här världsdelen, i det här landet, för att maximera våra idrottsupplevelser. Och han gör det jävligt bra. Han är kanske inte den mest kunniga i de sporter han kommenterar, vilket visas med all önkvärd tydlighet när han kommenterar fotboll tillsammans med Glenn Strömberg och ständigt rättas av den världsvane göteborgaren. Men det är för stämningen Lindeborg är placerad i kommentatorshytten. Där sitter han med en sportröst som har kommit så långt det bara är möjligt att komma i evolutionen. Hans mustasch är förmodligen ett instrument som rösten måste passera genom och filtreras i, innan den slutligen når ut till den stora allmänhetens nöje. Hans mustasch är en typisk trivselmustasch, och den tillsammans med hans sympatiska utstrålning och engagemang för sporten gör att han är den ultimata svärfadern.

Presentation av deltagare del 26: ZZ Top

Jag törs lova att de flesta associerar ZZ Top med "de där två gubbarna med monsterskäggen". Även ifall de inte använder sig av terminologin "monsterskägg" så är innebörden densamma. ZZ Top är först och främst förknippade för sina stora skägg. Som man ser på bilden så innehåller bandet dock en tredje medlem, med det ironiska namnet Frank Beard, som är skägglös. Resultatet av det är naturligtvis att han är bortglömd av den stora massan, totalt utknuffad i mörkret av frontmännens ärehungriga skägg. Två skägg blir ett i denna tävling, där jag inte bryr mig om att googla fram deras namn.

Presentation av deltagare del 25: Al Pacino (Serpico)

När jag snubblade över en bild på Al Pacinos skägg i filmen Serpico så undrade jag varför jag inte sett den filmen. När man ser på skägget så fylls man av en insikt att man måste se filmen. Al Pacino rankas ständigt som en av filmhistoriens största. När man ser det här skägget förstår man varför.

Presentation av deltagare del 24: Ambrose Burnside

Han var en amerikansk general eller något sånt. Det spelar ingen roll. Allt som spelar roll med honom är att Sideburn (polisong) är döpt efter honom. Det räcker och blir över.