Waiting for the sun

                                                                                     

At first flash of Eden we raced down to the sea

Standing there on freedom shore

Jim Morrisons raspiga, fylliga röst skickar gåshud till min kropp. Jag måste erkänna att jag för det mesta inte har en aning om vad The Doors texter handlar om. Jag måste också erkänna att jag egentligen inte bryr mig. Jag har ett rakblad som ligger på nattduksbordet - när jag lyssnar på The Doors så tänker jag på rakning när jag ser det.

Waiting for the sun

Waiting for the sun

Waiting for the sun

Jag är 27 år - skulle jag dö innan min 28:e födelsedag så hamnar jag i den berömda 27-klubben tillsammans med Kurt Cobain, Jimi Hendrix, Janis Joplin och...Jim Morrison. Fast en halvskriven roman som jag förlorade när min dator kraschade för ett halvår sedan är nog inte tillräckligt för medlemskap i just den klubben.

Can you feel it now the spring has come

And it´s time to live in the scattered sun

Igår sa Sandra att hon älskar mig. Igår sa Sandra att mina ögon påminner henne om att hon är kär. Hennes ögon påminner mig om döden, fast det sa jag inte. Hennes ögon påminner mig om att det värsta som finns är att hitta någon man älskar - för det är födelsen till en garanterad tragedi. Det sa jag inte heller. Alla man älskar har en klocka som tickar ner till tiden då man aldrig mer kommer att få se dem. Det är inte mycket jag säger till Sandra. Men jag sa att jag älskar henne. Jag vet inte om jag gör det, men det var vad hon förväntade sig att höra.

Waiting for the sun

Waiting for the sun

Waiting for the sun

Waiting for the sun

Min TV är nästan alltid på, men jag kollar nästan aldrig. Big Brother startar och jag kastar upp soffkuddarna i min jakt på fjärrkontrollen. Den ligger tillsammans med mynt, damm och popcorn. Jag byter till något matlagningsprogram. Jag byter för att jag inte klarar av att se på massa ytliga 20-åringar. Jag klarar inte av att se massa ytliga 20-åringar för att jag avundas dem. Kanske är det jag som är ytlig i mina tankar när jag inte tror att de reflekterar över hur stort solsystemet är, och med det hur små de själva är. Kanske är det jag som är ytlig i mina tankar när jag inte tror att de paralyseras av att ingenting besitter något värde. Men jag är inte ytlig i mina tankar när jag är övertygad om att de aldrig gått i en skola med röda plåtskyltar i bamba med budskapen  Äta bör man annars dör man och Äter gör man ändå dör man.

Waiting

Waiting

Waiting

Waiting

Jag går bort till köksfönstret och bevittnar entréskylten till kyrkogården över vägen.

Tänk på döden står det. Precis som om jag behövde någon påminnelse. Någon som tänkte på döden var Jim Morrison - han nöjde sig inte med att acceptera döden, han omfamnade den, längtade efter den som en älskare tillfälligt separerad från sin älskade. Kanske är det därför jag beundrar honom så mycket.

Waiting

Waiting

Waiting

Waiting

Jag vet inte vad det är som driver mig ut ur lägenheten. Men helt plötsligt går jag trappstegen ner och blir som vanligt lättad när jag inte stöter på någon granne jag inte orkar kallprata med. Regnet öser ner och jag bestämmer mig för att gå till kyrkogården, den jag sett så många gånger men aldrig besökt. På min väg till övergångsstället kör en bil över en megapöl och gör mina jeans tyngre med omedelbar verkan. Jag önskar att jag brydde mig.

Waiting for you to - come along

Framme i kyrkogården går jag förbi gravar och gör det jag alltid gör när jag ser födelse- och dödsår - jag räknar ut ålder på den avlidne. Jag stannar till vid en grav med ett färskt datum:

Lena Skoglund född 1956, död 2011. Jag sätter mig ner på huk och börjar lipa. Jag inser plötsligt hur absurt det är att jag sitter på huk framför en random människas grav och lipar. Det förvånar mig att jag inte får panik över att jag tappat det, det förvånar mig också att jag börjar skratta. Jag som aldrig någonsin skrattar i ensamt sällskap sitter plötsligt en regnig söndag på en kyrkogård och skrattar framför en okänd människas grav. Jag undrar hur allting skulle se ut för andra människor. En barsk röst ger mig svaret.

Waiting for you to - hear my song

                     

"Din sjuka jävel, skrattar du åt min morsas död!"

Jag ser en stor man med dörrvaktsskägg och rakat huvud som stirrar på mig med en blick få människor skulle våga möta.

”Det, det här är, eh, inte som det ser ut” stammar jag fram. ”Hur är det då?” svarar han kort och ser på mig med en blick som skvallrar om att han tittar in i mitt inersta väsen, och inte gillar det han ser. ”Eh, jo, jag gick här och fick syn på graven, och eh, började gråta. Sen...ah, sen liksom tyckte jag det var så absurt så jag började skratta, men det var liksom inte för att jag tyckte att det var kul.” Jag fäster min blick i marken och i mitt huvud ekar frågan om mannen köper det.

En hård spark i knävecket ger mig svaret. Jag ligger i fosterställning och får motta en ännu en hård spark, i magen. Den tredje sparken som landar i min käft och tar med sig ett obekräftat antal tänder med sig ur den. Jag försöker säga något men hostar bara upp blod. Han vänder på mig och jag ser mannen, bakom ett gungande filter av stjärnor, böja sig ner mot mig.

Waiting for you to - come along

Han tar fram en kartongkniv ur sina lagerbyxor och sätter den mot min hals.

"Det är ingen stilett, men den kan få jobbet gjort." säger han och jag har ingen anledning att misstro honom. Jag har aldrig varit nära döden, men nu när jag känner dess whiskey-andedräkt penetrera mina näsborrar så känner jag att jag inte längre är intresserad av att medlemskap i 27-klubben. Jag känner definitivt inte för att någon bjässe med tatueringen Born for mayhem på halsen ska skicka in min ansökan.

”Snälla, döda mig inte,” viskar jag fram innan en spya avbryter mitt tal och - som tur är - varken träffar giganten eller hans morsas gravsten.

”Ser jag dig här igen så dödar jag dig,” säger han efter en evighet - som hade varit en evighet av tystnad om det inte vore för mitt hjärtas death metal-trummande.

Waiting for you to - tell me what went wrong

Han sparkar mig ännu en gång, denna gång så att ögonbrynet spräcks och ännu mer blod får se sig tvingat att lämna min hårt prövade kropp. 

”Stick härifrån!” skriker han och jag använder alla mina krafter för att ta mig upp ur det våta gräset. Jag springer ut ur kyrkogården, och det känns som om jag springer i slow motion i en färja på ett gungande hav, precis efter att ha druckit en flaska Jägermeister. Jag svimmar direkt utanför entreskyltén. Nog har jag tänkt på döden idag.

En plågsam tid senare kommer jag äntligen hem. Frihet. Jag går in i sovrummet och får syn på rakbladet. Jag tar upp det och tänker inte på döden, jag tänker på livet.

Jag haltar bort till telefonen och ringer Sandra.

This is the strangest life i´ve ever known

Rädslan för muslimerna

Rädslan för muslimer har gjort storstilad comeback efter att ett tag ha varit lite i skymundan av svininfluensan. En kort tid ville Nordkorea vara med, men de har bara korta toppar i sin skrämsel.

Som vanligt gör medierna sitt för att ytterligare spä på rädslorna. Det är klart att de ska rapportera om händelserna, men det blir alltid så överdrivet; vilket särskilt gäller kvällstidningarnas maniska kamp om att överträffa varandra i kampen om läsarna.
Ibland verkar det som att deras huvudsysselsättning är att skrämma livet befolkningen: oavsett om det handlar om sjukdomar, religioner, eller livstilsjagande (som i en viss mån bygger på en rädsla att inte räcka till).

Jag är av den åsikten att Sverigedemokraterna kom med i riksdagen tack vare massmedia snarare än trots massmedia. Innan de blev stora fick de mångdubbelt mer exponering än andra partier med samma storlek. När de väl blev stora fick de varje möjlighet av medierna (och även av riksdagspartierna) att spela ut sitt "martyrkort".

Nu blir folk ännu mer rädda för muslimer. Det kommer protesteras kraftigare nästa gång en moské byggs, och det byggs destruktivare vi-mot-dem- känslor i samhället - vilket får till följd av mer muslimer känner sig ovälkomna och utanför. Den extremt lilla skara av muslimer som kan betecknas som farliga får med det mer folk att rekrytera.

Att vara rädd för en kvinna i sjal för att hon kanske föder terrorister är mer absurt än att vara rädd för någon med systempåse för att kanske är en mördare och våldtäktsman.

Extremisterna (oavsett om de är till höger, vänster, muslimer, kristna...) hjälper varandra genom att rita onda cirklar tillsammans.
De kan vara varandras fiender utåt, men egentligen föder de varandra och bajsar sedan sin vidriga avföring på oss som står emellan.


Kanske ska Aftonbladet och Expressen börja pumpa ut skrämsel-löpsedlar om sig själva. Men det skulle väl ha för mycket med verkligheten att göra.

Resultat åttondelsfinaler

Che Guevara - George Carlin 3-2
Francis Ford Coppola - Ambrose Burnside 2-3
Karl Marx - Henrik Zetterberg 2-3
Friedrich Nietzsche - Clint Eastwood 0-5
George Harrison - Al Pacino 1-4
Friedrich Engels - Samuel L Jackson 2-3
Alexi Lalas - ZZ Top 4-1
Olof Mellberg - Errol Flynn 4-1

Åttondelsfinaler

Che Guevara - George Carlin
Francis Ford Coppola - Ambrose Burnside
Karl Marx - Henrik Zetterberg
Clint Eastwood - Friedrich Nietzsche
George Harrison - Al Pacino
Friedrich Engels - Samuel L Jackson
ZZ Top - Alexi Lalas
Olof Mellberg - Errol Flynn

Grupp H

Olof Mellberg - Alexi Lalas 3- 1

Chuck Norris - Sverker Olofsson 3-1

Alexi Lalas - Chuck Norris 3-1

Sverker Olofsson - Olof Mellberg 0-4

Chuck Norris - Olof Mellberg 0-4

Alexi Lalas - Sverker Olofsson 3-1

Olof Mellberg 11-1 9p

Alexi Lalas 7 -5 6p

Chuck Norris 4- 8 3p

Sverker Olofsson 2 -10 0p

Grupp G

Errol Flynn - Burt Reynolds 2-2

Ernest Hemingway - ZZ Top 1-3

Burt Reynolds - Ernest Hemingway 2-2

ZZ Top - Errol Flynn 3-1

Ernest Hemingway - Errol Flynn 2-2

Burt Reynolds - ZZ Top 1-3

ZZ Top 9-3 9p

Errol Flynn 5-7 2 p

Burt Reynolds 5-7 2p

Ernest Hemingway 5-7 2p

Kommentar: Lätt seger för ZZ Top, lotten krävdes för att skilja Flynn, Reynolds och Hemingway.

Grupp F

Grupp F

Brad Pitt - Al Pacino 1-3

Josef Stalin - Friedrich Engels 0-4

Al Pacino - Josef Stalin 4-0

Friedrich Engels - Brad Pitt 4- 0

Josef Stalin - Brad Pitt 1-3

Al Pacino - Friedrich Engels 2-2

Grupp F

1. Friedrich Engels 10-2 7p

2. Al Pacino 9-3 7p

3. Brad Pitt 4-8 3p

4. Josef Stalin 1-11 0p

Kommentar: Engels och Pacino tog sig vidare relativt enkelt. Pitt och Stalin får packa väskorna.

Grupp E

Samuel L Jackson - George Harrison 1-3
Staffan Lindeborg - Emil Kåberg 0-4
George Harrison - Staffan Lindeborg 4-0
Emil Kåberg - Samuel L Jackson 2-2
Staffan Lindeborg - Samuel L Jackson 0-4
George Harrison - Emil Kåberg 3-1

Grupp E

1. George Harrison 10-2 9p
2. Samuel L Jackson 7-5 4p
3. Emil Kåberg 7-5 4p
4. Staffan Lindeborg 0-12 0p

Kommentar: Även i Grupp krävdes lottning för att bestämma grupptvåan. George Harrison tog hem gruppen komfortabelt och Staffan Lindeborg kom hjälplöst sist i hela turneringen.

Resultat Grupp D

Rudi Völler - Rikard Palm 1-3
Clint Eastwood - Henrik Zetterberg 3-1
Rikard Palm - Clint Eastwood 0-4
Henrik Zetterberg - Rudi Völler 3-1
Clint Eastwood - Rudi Völler 4-0
Rikard Palm - Henrik Zetterberg 1-3

Grupp D

1. Clint Eastwood 11-1 9p
2. Henrik Zetterberg 7-5 6p
3. Rikard Palm 4-8 3p
4. Rudi Völler 2-10 0p

Kommentar: Det kändes givet på förhand att Clintan och Z skulle ta sig vidare och det blev heller ingen större nerv i gruppen. Att Clintan sopade rent och vann gruppen med den fantastiska skäggskillnaden 11-1(!) gör honom väldigt intressant att följa i resten av turneringen.

Resultat Grupp C

Friedrich Nietzsche - Freddie Mercury 3-1
Charles Darwin - Karl Marx 2-2
Freddie Mercury - Charles Darwin 2-2
Karl Marx - Friedrich Nietzsche 3-1
Charles Darwin - Friedrich Nietzsche 2-2
Freddie Mercury - Karl Marx 1-3

Grupp C

1. Karl Marx 8-4 7p
2. Friedrich Nietzsche 6-6 4p
3. Charles Darwin 6-6 3p
4. Freddie Mercury 4-8 1p

Kommentar: Dödens Grupp! Det är den mest ovissa gruppen, där samtliga deltagare hade potential att ta sig långt i turneringen. Att Freddie Mercury endast mäktade med en poäng säger egentligen allt. Marx gruppvinst gör att han seglar upp som en av de största favoriterna.

Resultat Grupp B

Fjodor Dostojevski - George Carlin 2-2
Francis Ford Coppola - Tom Selleck 3-1
George Carlin - Francis Ford Coppola 2-2
Tom Selleck - Fjodor Dostojevski 3-1
Francis Ford Coppola - Fjodor Dostojevski 3-1
George Carlin - Tom Selleck 3-1

Grupp B

1. Francis Ford Coppola 8-4 7 p
2. George Carlin 7-5 5p
3. Tom Selleck 5-7 3p
4. Fjodor Dostojevski 4-8 1p

Kommentar: Francis Ford Coppola imponerade stort på domarna med sitt fylliga regissörsskägg. I en direkt avgörande match tog George Carlin slutspelsplatsen före den mustaschfagre Tom Selleck. Dostojevski var chanslös i den tuffa gruppen.

Resultat Grupp A

Charlie Chaplin - Kimbo Slice 2-2
Ambrose Burnside - Che Guevara 2-2
Kimbo Slice - Ambrose Burnside 2-2
Che Guevara - Charlie Chaplin 3-1
Ambrose Burnside - Charlie Chaplin 2-2
Kimbo Slice - Che Guevara 2-2

Grupp A

1. Che Guevara 7-5 7p
2. Ambrose Burnside 6-6 3p
3. Kimbo Slice 6-6 3p
4. Charlie Chaplin 5-7 2p

Kommentar: I den oerhört jämna Grupp A så krävdes det lottning mellan Kimbo Slice och Ambrose Burnside, som både stod på samma poäng och mål...förlåt - skäggskillnad. Något oväntat föll Chaplin bort redan i gruppspelet - kanske på grund av att Adolf Hitler kraftigt devalverade värdet på den så kallade borstmustaschen. Che Guevara tog förstaplatsen tack vare sin starka seger över just Chaplin.

Grupperna

Grupp A:
Charlie Chaplin
Kimbo Slice
Ambrose Burnside
Che Guevara

Grupp B:
Fjodor Dostojevski
George Carlin
Francis Ford Coppola
Tom Selleck

Grupp C:
Friedrich Nietzsche
Freddie Mercury
Charles Darwin
Karl Marx

Grupp D:
Rudi Völler
Rikard Palm
Clint Eastwood
Henrik Zetterberg

Grupp E:
Samuel L Jackson
George Harrison
Staffan Lindeborg
Emil Kåberg

Grupp F:
Brad Pitt
Al Pacino
Josef Stalin
Friedrich Engels

Grupp G:
Errol Flynn
Burt Reynolds
Ernest Hemingway
ZZ-Top

Grupp H:
Olof Mellberg
Alexi Lalas
Chuck Norris
Sverker Olofsson

Presentation av deltagare del 32: Errol Flynn

Errol Flynn körde en less-is-more-mustasch. Det är inte många som klarar av att naila en sådan, men Errol Flynn var definitivt en av dem som kunde. Inspirerad av hans mustasch blir också denna presentationen sparsmakad. Det har absolut ingenting att göra med att jag inte har en encyclopedisk kunskap om skådespelare som breakade på 30-talet.

Presentation av deltagare del 31: Kimbo Slice

Tänk dig att den här biten kommer rusande mot dig inne i UFC-ringen, med avsikten att mosa dig ur matchen. Ganska skrämmande tanke va? Försök då att föreställa dig att han kommer rusande mot dig utan det där solida skägget. Nu var det inte längre lika skrämmande va? Det var i och för sig fortfarande skrämmande, men skägget tar hans farliga utstrålning och ökar den ytterligare några nivåer.

Presentation av deltagare del 30: Friedrich Nietzsche

Som visats tidigare på den här bloggen så var det inte helt ovanligt att tyska 1800-talsfilosofer odlade rediga skägg/mustascher. Nietzsche var i det avseendet inget undantag. Han skrev svårtillgängliga böcker där begreppet übermensch möjligen inspirerades av hans egna mustasch som egentligen var ett steg längre i evolutionen än den mänskliga mustaschen. Nietzsches mustasch behövdes inte utvecklas mer. Den var evolutionens slutstation.

Presentation av deltagare del 29: Brad Pitt

Har man i åratal varit en given sexsymbol och en framgångsrik skådespelare, som med Tyler Durden gjort en av de coolaste rollerna någonsin, så är det inte så konstigt att man får ett avslappnat who-gives-a-shit-självförtroende. Får man det så tittar man inte på rakhyveln, sätter på sig en bohemhatt och bara låter skägget bli som det blir. Kanske tänkte han på den replik han nailade som Tyler Durden i Fight Club: Let the chips fall where they may.

Presentation av deltagare del 28: Friedrich Engels

Friedrich Engels hade, liksom sin parhäst Marx, ett skägg värdigt en tysk filsosof på 1800-talet. More is more, så att säga. Engels tog verkligen i allt vad han pallade. Här skulle inte någon jävla kapitalist profitera på hans skäggväxt. Fuck it. Låt det växa. Man undrar om Engels ens kunde nå in till sin mun vid de tillfällen då han behövde den. Förmodligen var han tvungen att injicera sina bratwurst (Det är väl så det fungerar när man inte kan äta och behöver näring?) och endast låta näsan sköta andningen. Men det var det nog värt för att förändra världen.

Presentation av deltagare, del 27: Staffan Lindeborg

Alla sportnördar vet vilken viktig funktion kommentatorn har när det kommer till sport på teve, eller som jag vill kalla det: passivt idrottande. Staffan Lindeborg är placerad på den här planeten, i den här världsdelen, i det här landet, för att maximera våra idrottsupplevelser. Och han gör det jävligt bra. Han är kanske inte den mest kunniga i de sporter han kommenterar, vilket visas med all önkvärd tydlighet när han kommenterar fotboll tillsammans med Glenn Strömberg och ständigt rättas av den världsvane göteborgaren. Men det är för stämningen Lindeborg är placerad i kommentatorshytten. Där sitter han med en sportröst som har kommit så långt det bara är möjligt att komma i evolutionen. Hans mustasch är förmodligen ett instrument som rösten måste passera genom och filtreras i, innan den slutligen når ut till den stora allmänhetens nöje. Hans mustasch är en typisk trivselmustasch, och den tillsammans med hans sympatiska utstrålning och engagemang för sporten gör att han är den ultimata svärfadern.

Presentation av deltagare del 26: ZZ Top

Jag törs lova att de flesta associerar ZZ Top med "de där två gubbarna med monsterskäggen". Även ifall de inte använder sig av terminologin "monsterskägg" så är innebörden densamma. ZZ Top är först och främst förknippade för sina stora skägg. Som man ser på bilden så innehåller bandet dock en tredje medlem, med det ironiska namnet Frank Beard, som är skägglös. Resultatet av det är naturligtvis att han är bortglömd av den stora massan, totalt utknuffad i mörkret av frontmännens ärehungriga skägg. Två skägg blir ett i denna tävling, där jag inte bryr mig om att googla fram deras namn.