onsdag 15 december 2010

Rädslan för muslimerna

Rädslan för muslimer har gjort storstilad comeback efter att ett tag ha varit lite i skymundan av svininfluensan. En kort tid ville Nordkorea vara med, men de har bara korta toppar i sin skrämsel.

Som vanligt gör medierna sitt för att ytterligare spä på rädslorna. Det är klart att de ska rapportera om händelserna, men det blir alltid så överdrivet; vilket särskilt gäller kvällstidningarnas maniska kamp om att överträffa varandra i kampen om läsarna.
Ibland verkar det som att deras huvudsysselsättning är att skrämma livet befolkningen: oavsett om det handlar om sjukdomar, religioner, eller livstilsjagande (som i en viss mån bygger på en rädsla att inte räcka till).

Jag är av den åsikten att Sverigedemokraterna kom med i riksdagen tack vare massmedia snarare än trots massmedia. Innan de blev stora fick de mångdubbelt mer exponering än andra partier med samma storlek. När de väl blev stora fick de varje möjlighet av medierna (och även av riksdagspartierna) att spela ut sitt "martyrkort".

Nu blir folk ännu mer rädda för muslimer. Det kommer protesteras kraftigare nästa gång en moské byggs, och det byggs destruktivare vi-mot-dem- känslor i samhället - vilket får till följd av mer muslimer känner sig ovälkomna och utanför. Den extremt lilla skara av muslimer som kan betecknas som farliga får med det mer folk att rekrytera.

Att vara rädd för en kvinna i sjal för att hon kanske föder terrorister är mer absurt än att vara rädd för någon med systempåse för att kanske är en mördare och våldtäktsman.

Extremisterna (oavsett om de är till höger, vänster, muslimer, kristna...) hjälper varandra genom att rita onda cirklar tillsammans.
De kan vara varandras fiender utåt, men egentligen föder de varandra och bajsar sedan sin vidriga avföring på oss som står emellan.


Kanske ska Aftonbladet och Expressen börja pumpa ut skrämsel-löpsedlar om sig själva. Men det skulle väl ha för mycket med verkligheten att göra.