Grupperna

Grupp A:
Charlie Chaplin
Kimbo Slice
Ambrose Burnside
Che Guevara

Grupp B:
Fjodor Dostojevski
George Carlin
Francis Ford Coppola
Tom Selleck

Grupp C:
Friedrich Nietzsche
Freddie Mercury
Charles Darwin
Karl Marx

Grupp D:
Rudi Völler
Rikard Palm
Clint Eastwood
Henrik Zetterberg

Grupp E:
Samuel L Jackson
George Harrison
Staffan Lindeborg
Emil Kåberg

Grupp F:
Brad Pitt
Al Pacino
Josef Stalin
Friedrich Engels

Grupp G:
Errol Flynn
Burt Reynolds
Ernest Hemingway
ZZ-Top

Grupp H:
Olof Mellberg
Alexi Lalas
Chuck Norris
Sverker Olofsson

Presentation av deltagare del 32: Errol Flynn

Errol Flynn körde en less-is-more-mustasch. Det är inte många som klarar av att naila en sådan, men Errol Flynn var definitivt en av dem som kunde. Inspirerad av hans mustasch blir också denna presentationen sparsmakad. Det har absolut ingenting att göra med att jag inte har en encyclopedisk kunskap om skådespelare som breakade på 30-talet.

Presentation av deltagare del 31: Kimbo Slice

Tänk dig att den här biten kommer rusande mot dig inne i UFC-ringen, med avsikten att mosa dig ur matchen. Ganska skrämmande tanke va? Försök då att föreställa dig att han kommer rusande mot dig utan det där solida skägget. Nu var det inte längre lika skrämmande va? Det var i och för sig fortfarande skrämmande, men skägget tar hans farliga utstrålning och ökar den ytterligare några nivåer.

Presentation av deltagare del 30: Friedrich Nietzsche

Som visats tidigare på den här bloggen så var det inte helt ovanligt att tyska 1800-talsfilosofer odlade rediga skägg/mustascher. Nietzsche var i det avseendet inget undantag. Han skrev svårtillgängliga böcker där begreppet übermensch möjligen inspirerades av hans egna mustasch som egentligen var ett steg längre i evolutionen än den mänskliga mustaschen. Nietzsches mustasch behövdes inte utvecklas mer. Den var evolutionens slutstation.

Presentation av deltagare del 29: Brad Pitt

Har man i åratal varit en given sexsymbol och en framgångsrik skådespelare, som med Tyler Durden gjort en av de coolaste rollerna någonsin, så är det inte så konstigt att man får ett avslappnat who-gives-a-shit-självförtroende. Får man det så tittar man inte på rakhyveln, sätter på sig en bohemhatt och bara låter skägget bli som det blir. Kanske tänkte han på den replik han nailade som Tyler Durden i Fight Club: Let the chips fall where they may.

Presentation av deltagare del 28: Friedrich Engels

Friedrich Engels hade, liksom sin parhäst Marx, ett skägg värdigt en tysk filsosof på 1800-talet. More is more, så att säga. Engels tog verkligen i allt vad han pallade. Här skulle inte någon jävla kapitalist profitera på hans skäggväxt. Fuck it. Låt det växa. Man undrar om Engels ens kunde nå in till sin mun vid de tillfällen då han behövde den. Förmodligen var han tvungen att injicera sina bratwurst (Det är väl så det fungerar när man inte kan äta och behöver näring?) och endast låta näsan sköta andningen. Men det var det nog värt för att förändra världen.

Presentation av deltagare, del 27: Staffan Lindeborg

Alla sportnördar vet vilken viktig funktion kommentatorn har när det kommer till sport på teve, eller som jag vill kalla det: passivt idrottande. Staffan Lindeborg är placerad på den här planeten, i den här världsdelen, i det här landet, för att maximera våra idrottsupplevelser. Och han gör det jävligt bra. Han är kanske inte den mest kunniga i de sporter han kommenterar, vilket visas med all önkvärd tydlighet när han kommenterar fotboll tillsammans med Glenn Strömberg och ständigt rättas av den världsvane göteborgaren. Men det är för stämningen Lindeborg är placerad i kommentatorshytten. Där sitter han med en sportröst som har kommit så långt det bara är möjligt att komma i evolutionen. Hans mustasch är förmodligen ett instrument som rösten måste passera genom och filtreras i, innan den slutligen når ut till den stora allmänhetens nöje. Hans mustasch är en typisk trivselmustasch, och den tillsammans med hans sympatiska utstrålning och engagemang för sporten gör att han är den ultimata svärfadern.