Presentation av deltagare del 26: ZZ Top

Jag törs lova att de flesta associerar ZZ Top med "de där två gubbarna med monsterskäggen". Även ifall de inte använder sig av terminologin "monsterskägg" så är innebörden densamma. ZZ Top är först och främst förknippade för sina stora skägg. Som man ser på bilden så innehåller bandet dock en tredje medlem, med det ironiska namnet Frank Beard, som är skägglös. Resultatet av det är naturligtvis att han är bortglömd av den stora massan, totalt utknuffad i mörkret av frontmännens ärehungriga skägg. Två skägg blir ett i denna tävling, där jag inte bryr mig om att googla fram deras namn.

Presentation av deltagare del 25: Al Pacino (Serpico)

När jag snubblade över en bild på Al Pacinos skägg i filmen Serpico så undrade jag varför jag inte sett den filmen. När man ser på skägget så fylls man av en insikt att man måste se filmen. Al Pacino rankas ständigt som en av filmhistoriens största. När man ser det här skägget förstår man varför.

Presentation av deltagare del 24: Ambrose Burnside

Han var en amerikansk general eller något sånt. Det spelar ingen roll. Allt som spelar roll med honom är att Sideburn (polisong) är döpt efter honom. Det räcker och blir över.

Presentation av deltagare del 23: George Harrison

För den som inte vet så var George Harrison gitarrist i Beatles. För den som vet så var George Harrison gitarrist i Beatles. Vad jag försöker säga är att George Harrison var gitarrist i Beatles. Vad jag säger är att George Harrison var gitarrist i Beatles. Alltså: George Harrison var gitarrist i Beatles. Men har var så mycket mer än så. Han var en hejare på att odla hår i ansiktet.
Förutom en talang för att odla Lasse Åberg-mustasch så hade han även en talang för att odla skägg. Guru-skägg, eller också kallat meditations-skägg. Han hjälpte också till att finansiera Monty Python-filmen Life of Brian (ett beslut som förmodligen kom till efter att ha strykit sig några gånger i mustaschen eller skägget).

Presentation av deltagare del 22: Henrik Zetterberg

Han är en fantastisk ishockeyspelare, med ett fantastiskt skägg. Med tanke på att hans färdigheter på isen är lika stora som hans färdigheter vad gäller odling av slutspelsskägg så är det inte konstigt att Detroit varje år går långt i Stanley Cup.

Presentation av deltagare del 21: Josef Stalin

När det gäller konstverk så är jag av den uppfattningen att de bör bedömas åtskilda från sina skapare. Det är naturligtvis svårt i praktiken, man får sina favoritband vars låtar man redan på förhand vill tycka om. Sen finns det band man av olika anledningar inte vill släppa in, trots att de då och då kanske knackar på dörren med en helt okej låt. Det är med andra ord okej att uppskatta oljemålningar av Hitler, 60-tals-pop av Charles Manson eller Josef Stalins mustasch. När det kommer till mustascher så kan man använda den makten till att göra gott, som Sverker Olofsson, eller göra något ondskefullt...som Stalin. Eller för att citera den store tänkaren Peter Griffin "With great mustache comes great responsibility". Josef Stalins mustasch förknippas med arbetsläger, massavrättningar, och ett styre med järnhand. Vilket är synd på en mustasch som skulle kunna användas till så mycket bättre.

Presentation av deltagare del 20: Karl Marx

Utan Karl Marx skulle vi kanske inte ha betald semester, Bamse, eller Rage Against the Machine. Utan sitt väl tilltagna skägg skulle Karl Marx förmodligen aldrig kunna ha banat väg för arbetarrörelsens frammarsch, dunderhonung eller Know your enemy. Tillsammans med sin parhäst Friedrich Engels satte han en skäggestetik som många vänsterinriktade aktivister och politiker - oavsett om de vore Vietnam-demonstranter eller ciggarrökande despoter från Kuba - senare skulle följa. Detta vore kanske något för den slätrakade vänsterpartisten Lars Ohly att uppmärksamma inför valet nästa år.